lite tankar, i vanlig ordning.

1. NÄR lär man sig att följa sina egna råd? Jag är svinbra på råd. Säger alltid vettiga saker till mina kompisar som tillexempel "äh tänk inte efter så mycket, det är lika bra att försöka" och "ta tag i grejer, det blir ju alltid skönare när det är gjort och det kommer inte vara så jobbigt som du tror". Sen när det kommer till mig själv så ba NEJ MEN ska vi inte ta och överanalysera sönder allt samt aldrig ta tag i någonting överhuvudtaget? Ja, vilken BRA IDÉ!!! Superbra. 
2. Hur lyckas man med att planera något i flera månader för att sedan DAGEN INNAN glömma bort saken man planerat? konsekvensen blir att jag får skicka ett mail istället för ett fysiskt brev och fan vad det INTE ALLS känns lika kul och dramatiskt. Men förhoppnings blir jag förlåten av min kära vän Jessica som blir offret (hon fyller år nämligen) tänker att kanske, bara kanske kan hon finna värdet i texten i brevet även om hon inte får hålla det i händerna. 
3. Växer man någonsin ifrån resfeber? Tänker att om man reser tillräkligt mycket kanske man inte behöver sitta dagen innan och ba "VET ATT JAG GLÖMT NÅGOT MEN VAD, VAAAAD HAR JAG GLÖMT", eller typ "Tänk om de hittar droger i min väska, de kommer ju aldrig tro på mig när jag säger att de inte är mina?" Varför tror jag att någon ska lägga droger i min väska? Varför är jag inte orolig över rimliga saker, utan de mest osannolika scenariona? tacksam för svar. 
 
Jaja, på torsdag är jag i London så det väger upp för allt. Fan, längtar ihjäl mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0