Ovanor

 
Hej. Jag skriver mycket onödigt lall men idag tänkte jag ta upp ett ämne. Ovanor. Saker man gör som man kanske inte borde
Ingen är perfekt men det finns väl ändå en gräns? Jag känner att min gröns är nådd. Vilken ovana jag pratar om? 
Oreda. 
Jag har varit världens rörigaste människa så länge jag kan minnas, så länge jag haft egna saker att sprida omkring mig har jag gjort det. Jag har alltid skyllt på saker och skjutit upp att städa och rensa och plocka i ordning, men ärligt så är mina anledningar fullkomligt ologiska; jag hittar bättre om allt är i en hög. Jag ska ju ändå sova i sängen igen så varför bädda? Jag har ingenstans att lägga mina saker OSV
 
Just nu ligger jag i en stökig säng med stökigt rum runt omkring mig, med en stökig garderob och fem stökiga skrivbordslådor bredvid mig, och det känns fan inte bra. Det brukar lugna mig, typ kännas hemma men nu känner jag mest att jag behöver ordning. Jag vill inte tappa bort saker längre, jag vill ha koll och jag vill inte behöva säga "ja det är ett bombnedslag på mitt rum, men du är ju van" längre. MEN HUR I HELVETE GÖR JAG?! 
Hur bryter jag mönster jag haft i hela mitt liv? Det är inte första gången jag tänker i de här banorna men jag hamnar ändå alltid i samma situation som jag började i? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0