Dagens pass

Som jag skrev förut var min början på dagen en aning seg, och även fast jag fått god frukost var jag inte supersugen på att dra ut och springa... MEN det måste bli gjort och nu när jag är hemma känns det SÅ BRA. Det var framförallt två saker som gjorde dagens pass så himla värt:
 
1. MINNEN. Vi sprang en runda som ringlade sig igenom Kumla, vilket innebar att vi sprang förbi en massa ställen jag brukade vara på när jag gick i högstadiet, och jävlar... minnena bara bubblade upp och fick mig att le! "Denna backe har jag skjutsat Sophia upp för åtskilliga gånger" " I den här svängen har jag stått och pratat i två timmar" "Här bor han ja, gud vad vi brukade umgås förr" "Bakom den där busken har gömt mig" " I det där huset bor den gubben som alltid skottade när jag och Ebba cyklade förbi" osv, det var så coolt! Minnen jag aldrig ens tänkt på kom upp och gjorde att jag slutade tänka på hur det kändes i lungorna och så att jag slappnade av. 
Och jag tänker, fan vilken bra motivation! Speciellt om man bott på flera ställen! Att kombinera en trip down memory lane(vad säger man på svenska :s) med ett träningspass, HUR BRA?? 
 
 
 
2. Känslan efteråt. Efter att ha sprungit en mil kan man vara SÅ NÖJD, även om jag fortfarande jobbar på att springa avslappnat hellre än fort, vilket iochförsig lönar sig tidsmässigt också då jag inte behöver stanna efter sju kilometer och hosta galet och massera axlarna innan jag kan fortsätta igen, man är sådär härlig mör i hela kroppen. Sen sprang jag ju faktiskt 10 km idag, till skillnad från mina distanspass förra veckan då jag sprang 9,7 och sen 9, det är ju långt, helt klart, men det är ju inte över den magiska gränsen en mil. :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0