O-ringen: Del 2-Tävlandet.

Som bekant är jag inte direkt världsbäst på orientering, mer åt världssämst-hållet om ni förstår vad jag menar, men orientering är en sport för precis alla, man kan vara rutten eller skitbra, det kommer alltid finnas en passande klass att springa! 
Jag sprang D18 (den tredje klassen för tjejer i min ålder, först kommer D18 Elit och sen D18 Lång) och det gick ruttet 3/5 dagar! Men jag skyller på att jag var sjuk i början och på att jag är dum i huvudet på slutet. De etapper som gick bra var strandetappen dag 3, dvs tisdag, och sista etappen. Då fick jag ett flyt i både löpning och orientering, även om jag såklart gjorde bommar. 
 
O-ringen är speciellt på många sätt, inte minst själva tävlingarna! Det är väluttänkta banor i annorlunda miljöer, det finns olika startgrupper som innebär att även fast starttiderna sträcker sig mellan halv nio och halv två så startar man ungefär samtidigt som sina klubbkompisar, ifall du staratar sent har hundratals nya stigar trampats upp och om du har tur går de precis i din riktning, vart du än vänder dig finns det folk i skogen och du får känna dig som en riktig stjärna när du springer längs upploppet och det står tjock med folk längs staketen och hejar frenetiskt(kanske inte på dig men det behöver man inte låtsas om)
Det är bara på oringen det ser ut såhär på väg till start-
-både miljömässigt och folkmängdsmässigt! (bildkälla: Torbjörn Andrén för Sydnärkenytt)
 
Och det är något väldigt speciellt med hela arrangemanget. Har man någon sorts orienteringsintresse bör man springa o-ringen, av tusen olika anledningar men framförallt för att få uppleva den här sortens tävlingar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0